Keramikens historia

I Mellanöstern och Asien började invånare redan 6000 år före Kristus att forma lera och bränna den till krukor och fat till förvaring av vin, olja och spannmål.

Egypterna var, med mycket annat, också först med att glasera leran. Runt den nära 5000-åriga Sakkarapyramidens ingång löper en fris med turkosblått kakel. Ursprungligen användes leran som dagens tidningar d.v.s för information och budskap. När man hade lärt sig att göra glas kunde man också använda samma massa, färgad med pulveriserad turkos eller kobolt, till glasering av kakelplattor. Eftersom glasyren lade sig olika tjockt över de ojämna plattorna, kom man även på att rista in mönster i leran som blev dekorer.

Den antika tidens mest fantastiska glaserade kakel gjorde Assyrerna och Babylonerna omkring 1200 och 500 före F.Kr. I Babylon byggdes år 580 f Kr bland annat den berömda muren, The Processional Way, som ledde från den så kallade Ishtarporten till kejsar Nebukadnessers palats. Den bestod av 60 stycken två meter långa lejon i relief efter varandra. Alla vackert glaserade.

Även Perserna blev skickliga tillverkare av glaserat kakel och utvecklade rika mönster i relief. Ett exempel på detta är palatset Susa från 400-talet f Kr. Kaklet prydde väggar både inom och utomhus samt lades även på tak.

När Alexander den store erövrade Persien på 300-talet e Kr dog både tillverkning och användning av kakel mer eller mindre ut. Greker och Romare brydde sig inte om denna form av dekorer utan använde istället mosaik.

Det var inte förrän religionen islam etablerades på 600-talet e Kr som kaklet kom på modet igen, och det i en aldrig tidigare skådad omfattning. Eftersom den islamska läran förbjöd det naturalistiska avbildandet "avbilda inte livet självt utan bilden av livet", utvecklades det man kallar för arabesken; det icke föreställande dekorativa mönstret som slingrar sig i intrikata former över en yta. Mönstret utgår dels från naturen med dess växter och blommor, dels från geometriska former.

När profeten utvandrade från Medina till Mekka tog han med sig en stab hantverkare, bland dem mästare på att göra glaserat kakel. Från Mekka spred sig tekniken snabbt till Syrien, Palestina, Persien och Egypten igen ! Senare även till Nordafrika, för att via Gibraltar med Morerna nå Spanien och Italien i början av 700-talet. Ett exempel på Morernas skicklighet är kungapalatset Alhambra i Granada i Spanien.

Persien var under en lång period den största tillverkaren av kakel och använde alla kända tekniker för framställning av kakelplattor. Moskèn i Isfahan från 1300-talet är ett av de bästa exemplen på den högstående kakelkonsten. Först nu började man använda nya pigment, som koppar vilket blev grönt, mangan röd, blymönja rödbrunt och antimon olika gula färger. Man pressade även reliefer med hjälp av ett utskuret träblock som trycktes mot leran.

På 1500-talet kom keramiken till Turkiet där man byggde bla Blå moskèn, Agia Sofia och Rustem Pasa Camii. Dessutom kan man se hur mycket kakel som helst på Topkapimuseèt, tidigare sultanens 400-rumspalats. I Turkiet jobbade man mycket med "Kakelmosaik" då knackade sönder stora plattor till mindre bitar i olika mindre former för att sedan foga samman dem till olika geometriska mönster.

Under 1500 och 1600-talet var det Portugal och Holland som blev ledande på kakeldesign. Man utvecklade Majolika kakel som främst förknippas med vitt och blått. På 1600-talet började ostindiska kompaniernas handel med Kina och det blå vita Mingporslinet, vilket också förstärkte intresset av blåvitt kakel. Handelsmännens materialkunskaper från Asien finns kvar än idag, på engelska kallas porslin " China "

På 1800-talet nådde även kakelvågen trälandet Sverige, men redan 1767 konstruerade Cronstedt den unika och värme effektiva kakelugnen i Sverige.

Under 1900-talet har det funnits kakelfabriker i både Karlskrona, Uppsala och en klassik ugn för Våtpressad klinker i Ekeby ( CC Höganäs ) som idag är ett minne blott. CC Höganäs som bolag finns kvar och har gjort och gör enormt mycket för kakelkunskapen i Sverige. Sveriges Branschorganisation Byggkeramikrådet ( KAF & PER ) ansvarar för våra ” branschens ” Nationella normer för våtrum BBV, samt auktorisation för behörighet som plattsättare och arbetsledare.

Under hela 1980-2010 talet har teknik, produktion & designutvecklingen legat främst i Italien. Produktgrupper som Monocottura, Bicottura och Monoporosa samt Porcelanato har utvecklats där. Kvalitetsramar har skapats som Europa Normer EN 98 idag UNI EN 14411 med undergrupper. Kemikalie restriktioner om användande av olämpliga kemikalier typ kadmium och bly har anammats. De europeiska normerna har blivit så bra att andra världsdelar refererar till våra standards.